Nyheter

Hittaut till fjälls

Hittaut Vålådalen Hittaut Vålådalen
Albin Fundin, Suzanne Gezelius, Rebecka Wigstrand samt hunden Lego, hittar ut i Vålådalen
En hittautort som skiljer sig i karaktär från de flesta andra är Vålådalen. Belägen i Jämtlandsfjällen vid Ottfjällets fot ligger fjällstationen som under 1940-talet blev en populär destination för svenska idrottare. Med vidsträckta vyer över skog och fjäll är det en ynnest att få orientera här. Lars Strinnholm är en av eldsjälarna som ligger bakom hittaut Vålådalen på en nyreviderad karta.

Efter ett otal flyttar för olika chefjobb utomlands och 40 år utan orientering har Lars Strinnholm återvänt till Sverige och barndomsidrotten. Tillsammans med frun Kristina reser han runt i landet och springer orienteringstävlingar allt som oftast. Med sitt stora nätverk och sin förmåga att inspirera och engagera har Lars spelat en viktig roll för orienteringens utveckling i Jämtland-Härjedalen.

Bland annat har han tagit hittaut till Östersund och till Vålådalen. De är ett helt gäng som hjälps åt att arrangera på respektive ort. Om några veckor träffas Vålådalsstaben på fjällstationen för att planera nästa års hittaut, och inför säsongsstart samlas samma grupp för att sätta ut kontrollerna. Dagen efter att alla 90 checkpoints hade satts ut i våras kom två decimeter nysnö. Detta i månadsskiftet maj-juni.

Orienteringshistoria

På 1970-talet karterades en stor del av området runt fjällstationen. Det blev en något brokig karta då det var flera kartritare som såg sin chans att få spendera tid i Vålådalen genom att rita en del. Under myggens högsäsong arrangerades under denna tid Midsommardansen, som sedermera blev Vålådalen tredagars. Fjällorienteringen var en annan återkommande tävling som roterade mellan olika områden i Jämtland-/Härjedalsfjällen. Det var en patrulltävling med tre etapper på 26-27 km, berättar Lars som själv deltagit.

– Det var ofta en orienterare och en skidåkare i patrull. Men nu har skidåkarnas intresse för orientering svalnat, de vill bara åka rullskidor, säger Lars.

En längdskidåkare som att tolka av hennes instagramkonto tar sig an hittaut med stor entusiasm är landslagsstjärnan Stina Nilsson som tagit alla checkpoints i Östersund och Vålådalen.

Markfrågan

Nu är årets hittautsäsong i Vålådalen avslutad och det var andra året som hittaut arrangerades här. Kartan har reviderats bit för bit och fått ny laserdata. Marken ägs av staten men hänsyn behöver tas till samebyarna och rennäringen. Dagen efter att hittaut startade för säsongen annonserade Länsstyrelsen om ett förbud mot att beträda marken utanför vandringsleden intill Blanktjänarna. Naturen behöver tid att återhämta sig efter en oerhörd anstormning av löpare, vandrare och cyklister till följd av en film från den grönskimrande tjärnen som spridits som en löpeld i sociala medier. Två checkpoints behövde plockas bort från det förbjudna området även om orientering inte nöter på naturen på samma sätt som andra aktiviteter, tack vare att orienterare springer olika stråk mellan de många kontrollerna.

Den unika terrängen

Vålådalen hade i år 273 registrerade hittautare men Lars tror att det är många orienterare från kringliggande klubbar som varit här och tränat men aldrig registrerat sina checkpoints på hemsidan eller i appen. Terrängen består av lättlöpt gammelskog som aldrig blivit brukad och ett gammalt brandområde på Vålåsen med lite annan karaktär. Vidderna är magnifika. Det fanns 90 checkpoints där merparten var svarta, den tuffaste svårighetsgraden. Sex var dock gröna för att kunna nås på hjul för den med rullstol, barnvagn, rullskidor eller rullator.

– Terrängen är fantastisk! Det känns kul att kunna locka folk till Vålådalen för många utbrister ”vad fint ni har det här!” Jag har delat ut 2 000 kartor på arrangemang över hela Sverige och de går åt som smör i solsken, skiner Lars.

Lars Strinnholm

Arrangör av hittaut i Vålådalen, Lars Strinnholm, intill Nulltjärn där några av hans favoritkontroller ligger, ”gärna med ett dopp efteråt”. 

Träningsmöjligheter

Under vintersäsongen förläggs många skidläger till Vålådalen men Lars överraskas av att inte fler orienteringsklubbar hittar dit för träningsläger på sommaren.

– För att hålla oss till Länsstyrelsens regler får vi inte ordna träningar för det räknas som arrangemang, förklarar Lars, men förutsättningar finns för klubbarna att själva enkelt lägga olika träningar på de kontroller som sitter ute. Vi har märkt checkpointsstolparna med reflex så att det även ska gå att träna nattorientering.

Johannes Ridefelt som tävlar för OK Linné har i sommar arbetat i restaurangen på fjällstationen och uppskattat hur enkelt det är att få till bra träningspass på hittautkontrollerna för såväl medel- som långdistans.

– Någon har fixat träningen åt en! Det är genomtänkta kontrollpunkter som dessutom är uppmärkta i terrängen. Det är bara att dra streck mellan punkter och springa! säger Johannes.

En generell positiv effekt som Johannes lyfter är att hittaut bidrar till att kartorna hålls uppdaterade, vilket gynnar andra arrangemang.

– Vålådalskartan är både stor och varierande med storvuxen tall- och granskog på södra halvan och spektakulär fjällorientering på norra.

checkpoint 32 Vålådalen

Ingång till orientering

Ett par som blivit riktigt inbitna på orientering tack vare Vålådalens hittaut är Rebecka Wigstrand och Albin Fundin. De sprang veckans bana några gånger hemma i Tranås förra sommaren och har denna sommar, då de jobbat sin andra säsong på fjällstationen, utforskat Ottfjället med hjälp av hittaut.

– Otroligt vad man får uppleva när man lämnar upptrampade stigar och får ta sig fram över våtmarker, branter, snöpartier och kilometervis med dvärgbjörk! säger Rebecka och liknar aktiviteten vid en drog. Jag vill bara ta en till, och en till!

Bland landets hittautare är endast en femtedel medlemmar i en orienteringsklubb. Konceptet når alltså ut till en stor ny målgrupp. Lars funderar på hur klubbarna kan att ta hand om de hittautare som vill ta ett steg till in i orienteringen.

Han tycker inte att hittaut ska ses som en ren rekryteringsplats men önskar att klubbarna lyckas skapa den nödvändiga bryggan in till föreningen och fånga de som skulle vilja gå en nybörjarkurs.

Avslutningsvis, om Lars får drömma om hittauts framtid hoppas han på geo-registrering, ”för att inte tappa ungdomarna”. Med smarttelefonen i fickan genereras sträcktider på klubbträningen utan att några sportidentenheter behöver hängas ut.

Skribent: Linnea Börjars